En Blekt Blondin

Man försöker leva. Leva sunt och bra. Må bra. Vara bra. Tycka bra. Kännas bra... BRA BRA BRA!!! Neee! Livet är för fanken bara en stor gåta. Bra och bra. Vad är bra? Mår jag bra? När jag ligger där i gräset med solen i ögonen och min dotter skrattandes och kramandes, då mår jag som bäst. Då tänker jag inte på några problem... DÅ älskar jag nuet och vår kärlek. Men sen ensam där på kvällen, förvandlas jag till en bitterfitta utan dess like. Då kommer alla problem, all skit, allt tråk upp och ensamheten kväver mig ibland. Jag sitter i mitt eget fängelse. Fänglad i mitt eget liv. Okej. Jag ska sluta gnälla. Jag har världens underbaraste dotter, jag har fast jobb, många underbara vänner, tak över huvudet och massa onödiga materiella saker (som inte gör mig lyckligare iofs)...

Men jag måste få gnälla lite för att komma ur deppet. Jag tycker faktiskt synd om mig själv här hemma på kvällarna... Önskar jag bara kunde gå ut en stund... Men det går inte. Nej tyvärr, jag är fast i mitt liv! Jag älskar min Tilde mest av allt. Utan dig är jag ingenting... Jag skulle aldrig vilja leva en dag utan dig! Men jag skulle vilja att saker och ting var annorlunda! Jag vill alltid må bra. Jag vill känna ro på kvällen. Jag vill ha ett normalt liv som alla andra. Just nu stampar jag och klampar i ett fängelse som jag hatar! Men jag hatar mig själv att jag hatar det. För jag älskar ju dig min Tilde. Och det vi har är det viktigaste. Men även om... Så kommer jag inte från att jag bara behöver lite SPACE!

2009 var året från helvetet. ALL skit som vi gick igenom då gjorde oss förmodligen starkare!  Men allt kommer efter och bearbeta allt som varit gör man inte på en dag. Det måste man själv försöka inse och låta tårarna rinna ibland. Mina tårar gör mig starkare... Och ensam är stark. Måste tänka: ENSAM ÄR STARK!

Har på senaste tiden insett att jag måste börja känna efter mer vad jag vill och varför! För vems skull gör jag det här? NU SKA JAG TÄNKA MER PÅ MIG OCH TILDE I FÖRSTA HAND! =)